Pampig i Pampas

eller en lite tjurig stad.
(oh please..)

Jag har begett mig till Brasiliens busiga lillebror, Argentina!

Vi startade resan med en 12 h buss till Montevideo, Uruguay.

I väntan på färjan till Buenos Aires

Det var kallt och fult där så vi hängde mest på bussterminalen där vi fick reda på att vår färja till Argentina var sönder sedan två månader, trots att vi köpt biljetten två dagar innan.

Detta var såklart inte speciellt roligt, men när den sönderstressade kvinnan i färjebolagets kassa fick kolla i mitt pass sa hon på svenska(!) att det var en jobbig dag för alla.

Det visade sig att hon var från Lund, då hennes föräldrar varit flyktingar i Sverige under diktaturen i Uruguay. Så hon bokade in oss på en annan färja, första klass, där vi skålade i champagne och gottade oss. Taxfree:n var extremt billig och jag köpte ett kilo toblerone för 4 svenska kr som jag åt upp morgonen efter.

1:a klass gratis, tackar för det!

Väl i Buenos Aires slog det mig vilken ”riktig” stad det var. Florianópolis är rätt missbildad som stad sett, p.g.a. dess enormt snabba exploatering och utbyggnad utan planering eller mål. Även fast en organisk utbyggnad av detta slag kan bli mycket bra så blev Floripa istället en bilberoende betonghög målad i roliga färger.

Buenos Aires, å andra sidan, är planerad och byggd med 1800-talets Paris som förebild, i ett ett nitiskt utbyggt rutmönster som alla stadens kvarter ingår i. Det finns gott om fantastiska byggnader, vissa gamla och vissa nya. En hel del tjusiga skyskrapor också, även fast en del är kopierade från USA, speciellt Chicago.

Inspirerat av nordamerika

På promenad

Dagen efter vår ankomst anlände Cissis kompisar Hanna och Anna-Clara, som kom släpandes på två trevliga argentinare, varpå vi besökte söndagsmarknaden där jag tyvärr inte köpte nåt.

Plaza de Mayo

Corporate town på gång

Argentinarna Juani och Guido, som döptes till Sven och Nisse, hade en bil som vi åkte staden runt i, sju personer i en liten Fiat såklart. Såg ut som en japansk gameshow när alla kröp ur bilen vid varje stopp. Vi började dagen runt San Telmo, de bohemiska men turistiga kvarteren i södra delen av staden.

Mutor är vanliga i sydamerika

Många gamla hus kvar, mycket vackra.

En riktigt fin svängbro

Där avnjöt vi en fantastisk måltid på ett lokalt grillställe, en argentinsk nationalinrättning i form av ett smörgåsbord av grillade rätter kallad Assuado. Vi åt enormt mycket kött, t.o.m. kohalsmandlar, och allt till en rätt billig penning.

Jag åt såklart mer kött än argentinarna och hyllades för mina argentinska kvalitéer. Sedan åt jag två äggtårtebitar och mådde illa.

Två argentinare och Hanna och Anna-Klara

Extremt fin argentinsk skinka och lågpris-chips = KULTURMORD

Vi besökte sedan turistkvarteren runt La Boca och stadion som fått sina färger efter den svenska flaggan(detta p.g.a. ett skepp som seglade in i hamnen för hundra år sen, bärandes den trevliga svenska fanan). Dock var det match på gång på stadion, så vi fick småspringa därifrån då kravallpolisen höll på att stänga inne oss i kvarteret.

La Boca-stadion, känner du igen färgerna?

That´s why!!!
De italienska invandrarna målade husen med färg från sina båtar utan att ge fem öre för vad lagarna sade om saken. Nice!!
Latinamerika har glöden

Nattlivet då? Vi svängde våra lurviga på ett ställe som hette La Bomba där 15 trummare improviserade till en dirigent. Där tappade jag min plånbok på fyllan(de hade fernet och cola i enlitersglas) men en okänd norsk tjej hittade den i folkhavet, gav den till en göteborgare som gav den till Hannas kompis ex, som såg mig. Lite tur alltså. Det fanns extremt många skandinaver i dessa kvarter och vi flydde illa kvickt efter konserten. Vi var på ett tangoställe där alla var jätteduktiga men alla satt och dreglade sömnigt så det var kanske lite pärlor för svin.

Ingen press!!

................

Jag kunde inte låta bli att få tillbaks min halssjuka igen och gick efter en vecka till doktorn. Detta p.g.a. att jag inte längre kunde dricka vin obehindrat..

Det första som hände på väg till doktorn var att taxichauffören på vägen dit gav mig en falsk hundrapesosedel (ca 200kr) vilket gjorde att jag efter läkarbesöket ej hade råd med alla dyra mediciner och fick ta ut pengar igen. Dyr affär. Till slut är jag nu frisk efter att ha fått en riktig penicillindos. Mina två sjukhusbesök i brasilien var hemskare, på det andra fick jag en spruta i ett förråd(!).

Verkar som att alla tror att jag är gringo och lättlurad, undrar varför..

Vi såg även till att handla böcker kl. 02.00 på natten efter lite öl, detta är en klart smart idé om man vill våga sig på lite annan litteratur. Jag hade inte råd med de flashiga arkitektböckerna och nöjde mig med en nedskriven intervju med zapatisten Subcomendante Marcos som jag inte lär läsa.

Argentinsk konst

Vi åkte efter detta äventyr till Cordoba, den främsta universitetsstaden i landet.

Jag tyckte inte den var så speciell men de andra gillade den skarpt. Det roligaste var a
tt få träffa Chester, en vän från England som bott i Floripa.

Cordoba hade ett bostadsområde i tegel som var helt wickedywack!

Katedral

Det var också kul att hamna i det lokala Jesus-gång-till-Golgata-skådespelet som staden hade just denna påsksöndag, 100000 argentinare och vi fick se det. Tyvärr ställde jag mig på fel ställe och blockerade(jag var 30 cm längre än genomsnittet) vyn för ungefär hälften av publiken, till slut sa några gummor åt mig att flytta på mig. Sedan hittade Hanna en extremt gammal dam som höll på att ramla. Så vi gick med henne genom hela processionen för att hona skulle klara det, detta tog dock ca 2.5 timmar.

Sedan åt vi middag med Chester och några anglo-saxiska damer. Tyvärr var det live-musik och de placerade oss bredvid högtalaren, det var helt omöjligt att konversera under de två timmar vi var där. De vägrade självklart sänka en decibel, trots att stället var litet som en fingerborg.

"Kanalen" var en besvikelse..

Efter detta drog vi oss snabbt(okej, 17h med buss) till Iguazufallen.

På bussen visades en bizarr film om dvärgar som spelar basket med Dennis Rodman

Pampas. Några hundra mil av de bördigaste åkrar och betesmark.

De var fantastiska och det var en upplevelse klart värd biljetten. Inte mer att säga än att det måste ses för att kunna tas in helt.

Cataratas / Iguazufallen

Bussresan tillbaka tog 13 h men denna gång satt vi bredvid toaletten så det var ett moln av bajslukt över oss hela resan.

Hanna Star

Nu är vi äntligen tillbaka men vilken resa!

Några observationer:

*Argentinarna är smalare och snyggare än brassarna, men det får man inte säga i Brasilien.

* Man får inte ha t-shirts som driver med Che Guevara´s idoldyrkan i Argentina.

* Buenos Aires är fantastiskt.

* Alla i Buenos Aires vill hustla mig.

* Några i Buenos Aires lyckades hustla mig.

* Alla argentinare tror att de är från Italien. Ingen är det.

*Det fanns fler japaner än brassar vid iguazufallen.

* Jag är blek igen. Inte like blek som vid starten dock.

Surf´s up!

Jag har tagit steget.

Hej vi är européer som inte kan surfa men köper brädor ändå

Jag har köpt en alldeles för kort surfbräda som det kommer ta evigheter att lära sig på.
Och det är fett kul!

Jag tog en surflektion där jag fick använda en 3 meter lång Longboard som i princip var en flytande pråm. Efter att ha lyckats ställa mig upp och surfa en våg på andra försöket blev jag kaxig, eftersom jag är tuff. Så när 15 starka utbytesstudenter drog till Guarda do Embaú, ett paradisställe(till) så slog jag, Cissi och fransosen Loic till och tjackade några brädor. De gick på 700kr styck i snitt vilket är billigt men de var självklart begagnade.

Jag kan inte surfa men jag kan posa.

Självklart var de bara ett par decimeter längre än oss vilket ledde till stort tumult när vi skulle plocka vågor.. Det gick inte så bra.
Dessutom fick vi trekka en halvtimme för att komma dit, men det var grymt trevligt när vi fick en egen strand att surfa vid.

Trevliga Guarda do Embaú med tillhörande surf.

Nu kämpar jag för att komma upp på brädan men eftersom bussarna här är så förbannat låga i takhöjd och jag inte vill lägga två lax till på en pråm-bräda så tänker jag envist kämpa på min lilla bräda tills jag lär mig.

Funderar på skolarbete.. not.

I övrigt så drog vi till en ö som heter Ilha do Campeche och den har en trevlig natur, solen lyser starkare på den ena halvan av ön, så när man går i djungeln där så byts allt till atlantisk skog samma sekund som man får solen i ansiktet. Extremt häftig, precis som vår guide som sportade ett blont afro!



Ilha do Campeche

Ilha do Campeche
Ilha do Campeche

Fiskare på Praia Gravatá
Hittade en ny strand på Floripa, Praia Gravatá



Några observationer:

* Att grilla på balkongen är tydligen inte uppskattat av grannarna.

* Vår granne i rummet intill flyttade morgonen efter att vi rökfyllt lägenheten med grillen.

* Jag har gett upp att förklara att jag är svensk. Tyskbrassarna på snabbköpet får pladdra på sin brutna tyska och jag svarar nu ja när alla affärsinnehavare frågar om jag är argentinare(wtf).

* Surfa är svårt... Mitt wifi är jättesvagt, jag kan inte ladda ner filmer. Skämt åsido(it´s true!), jag har respekt för dessa galningar i vågorna.

* Jag har blivit brun, men mitt pigment verkar ha nått sin maxgräns snart. Tyvärr så är jag blekast på stranden ändå, förutom britterna som ligger under sina fula parasoll och bländar folk .

* Varje gång en tjej i min klass som jag pratar med får reda på att jag har flickvän så blir de arga och slutar prata med mig, för gott. En tjej stampade mig på foten. De tycker det är dålig stil att ta med sig egna flickvänner tydligen.

* Min franske vän Loic såg en jättesköldpadda på campus. Jag har bara hittat en skorpion.

Jag är avis.